Många folksagor, myter och hjältekaraktärer – till exempel Herakles och
Askungen och deras respektive öden – framträder idag ofta som absurda och svårbegripliga. Det ligger nära till hands att tro att de tappat sin relevans
i vår tid. Men vad är det egentligen sagorna och myterna vill berätta? Kan det vara så att just det absurda i dem spelar en avgörande roll för att vi
ska kunna ta till oss deras budskap?

I Att välja det absurda tolkar Uljana Akca sagorna, myterna och deras arketyper utifrån Søren Kierkegaards begrepp om det absurda. För Kierkegaard står det absurda för relationen till ett oändligt
och evigt väsen, ett förhållande som innebär lycka och oväntade höjder, men också en snårig sammandrabbning med den egna existensen.

Akca fördjupar sig i fängslande och ständigt diskuterade ämnen som skuld, ondska, auktoritet, den omöjliga drömmen om evig kärlek och
vår till synes obotliga fascination för skuggornas domäner. Det är motiv som i sin tur återspeglas i hjältens, faderns, den älskades och underjordens
arketyper, som alla har sin utgångspunkt i Carl Jungs arketyplära. Meningen med sagans indirekta och absurda bilder är att locka oss att längta efter
överskridandet av det välbekanta, och samtidigt låta var och en av oss själv ta beslutet om att öppna denna förbjudna dörr.